eveliinadahl

Ett år sedan du lämnade oss idag morfar Roland Nilsson.
Det känns som det var igår och tiden bara flyger iväg.
Jag har nog inte fattat än på riktigt att du är borta, innerst inne vet jag ju det men ibland känns det bara som att du är iväg på en resa och snart är hemma igen.
 Ja, livet är verkligen inte rättvist.
Jag tänker ofta på dig morfar och jag vet att du har det jättebra var du än är.
Där finns bara gott och inget ont.
Och jag är säker på att du håller ett öga på oss var och en.
Jag älskar dig och jag hoppas att vi ses igen.

Detta kortet har jag har här i fönstret i mitt rum på Irland.
Jag vet att du är jättestolt och glad över att jag är här.